Jag har varit helt inne i Memory Companion de senaste månaderna. Nya funktioner, bättre frågor, smidigare redigering. Sånt jobb där man glömmer att titta upp.
När jag väl gjorde det, märkte jag något jag borde ha sett tidigare. Många som hörde av sig frågade inte för sig själva. De frågade för någon annan. En väns pappa. En mamma som pratat om att skriva sina memoarer i tio år. En mormor som fyller 85 nästa månad.
Produkten hade i tysthet blivit en presentidé, och jag hade inte designat för det alls.
Så här gick det till. Du hörde talas om Memory Companion, blev nyfiken, och så skickade du länken till din mamma. Och din mamma öppnade telefonen och såg ett meddelande från dig som sa:
"kolla det här"
Vilket, ärligt talat, är precis sortens meddelande som får en 78-åring att direkt bli misstänksam. Är det spam? Har min sons konto blivit hackat? Varför skickar han en hemsida till mig?
Även om hon litade helt på dig skulle hon ändå behöva klicka på en länk, hamna på en sida om en AI som vill intervjua henne om hennes liv, och bestämma sig där och då om hon ska logga in med Google. Det är mycket att be om av någon som bara skulle sätta på kaffet.
Så jag byggde en annan väg in.
Du kan fortfarande registrera dig själv. Men nu finns det också ett alternativ för "Jag sätter upp det här åt någon annan". Du fyller i vem det är, skriver en kort hälsning i egna ord, och Memory Companion skickar ett mejl till dem som börjar med det du skrivit.
Något i stil med: "Mamma, jag hittade det här och tänkte direkt på dig. Det är som att ha en författare som hjälper dig göra om dina berättelser till en bok. Ring mig om du vill prata om det innan du provar."
Nu när hon öppnar mejlen ser hon dina ord först. Sen förklaringen. Sen, först om hon är redo, vägen in.
Några vänner har redan provat, och reaktionen har varit densamma varje gång: lättnad. De ville dela det här med en förälder men visste inte hur de skulle ta upp det utan att det skulle kännas som ännu en sak någon försökte sälja in.
Min vän Johanna sa att det bästa var att det gav henne en anledning att ringa sin pappa. Hon skickade inbjudan, sen ringde hon, och de pratade i en timme. Han hade inte ens öppnat mejlet än. De pratade bara om hans barndom istället.
Vilket, ärligt talat, kanske är hela poängen.
Memory Companion är gratis under betan. Om du har någon i åtanke finns det nu ett mindre konstigt sätt att tipsa dem.